I eftermiddags, efter en gemensam fika på Starbucks, lämnade mamma och pappa mig på Kastrup och jag gick igenom säkerhetskontroll, folkvimmel och fram till gaten. Vi flög iväg i tid och efter att ha cirkulerat i luften en stund landade vi 10-15 min sena på Barcelonas flygplats. När jag fått min packning (som var bland de första, skönt!) gick jag ut och tänkte ta bussen, men det var allmänt förvirrande hur man tog den, så jag tog en taxi istället. Dyrare, men det kändes värt det. Dessutom kunde Karlotta inte längre möta mig vid Plaza Catalunya eftersom hennes pappa ramlade ner för en stege i eftermiddags och hela familjen var på sjukhuset i Girona. 

Tillslut kom jag fram, alltså vid lägenheten, som jag lyckats förklara vart den var för taxichaffisen som inte kunde ett ord engelska. Dock så visste jag ju inte vart jag skulle efter porten, tänkte att det brukar ju stå namn utanför. Icke. Som tur var så var det en som gick in precis när jag kom så jag kom åtminstone innanför porten. Väl där blev jag inte mer klok på vilken lägenhet jag skulle till. Men jag tycktes mig minnas att det stod nått med 4 på papprerna, så jag chansade på att det betyde våning 4. väl uppe fanns där 2 lägenheter, ur den ena skällde en hund, och så vitt jag visste så skulle där inte finnas en hund, så jag antog att det var den andra. Men jag vågade inte chansa så jag försökte ringa numrena jag fått till han som äger lägenheten. Mobilen var avstängd och hemtelefonen var upptagen. Fanns väll inget annat att göra än att knacka på? En man öppnar och hackar sig fram till mitt namn, jag har alltså kommit rätt. Jag lyckas på något sätt förklara att jag inte pratar så jättemycket spanska - än - och han hämtar sin dotter, Laura, som kan bra engelska. 
Med henne som "tolk" får jag mitt rum och de går igenom kök, badrum etc. Nu har jag fått ett rum, men i nästa vecka kan jag välja att få ett annat om jag vill, som är lite större, men har mindre säng. Tror nog jag skall ta det andra rummet, men har inte riktigt bestämt mig än...

Sen så förklarade jag att jag ville köpa mat till ikväll och ena sonen (de är tre barn och två vuxna, Laura och hennes halvbror och halvsyster plus pappan Xavier och hans fru, kan inte riktigt alla namn än) följde mig till en liten mataffär en bit bort (inte direkt bara runt ett gathörn, jag skulle aldrig hitta dit själv :P). Köpte en tortilla de patatas (potatisomelett) och lite frukostmat.
Väl "hemma" åt jag min omelett framför tv:n och någon dubbad amerikansk polisserie. 

Och nu sitter jag här på mitt rum och försöker smälta allt. Kommer nog gå och lägga mig ganska tidigt idag, det är lättare nästa dag då man kan starta upp ordentligt. Skall vara i skolan 8:30 imorn och göra ett muntligt test så de kan placera mig i en klass. Det skall faktiskt bli kul att se skolan och se mig om lite i kvarteren. 
Mitt mål denna veckan är att lära mig omgivningen, plus att jag skall inhandla lite "mysfaktors-prylar", åka till Ikea och se lite av det jag redan sett av stan. Låter kanske konstigt, det där sista, men jag tror det är ett bra sätt att känna trygghet såhär i början Överhuvudtaget så känns det skönt att jag bor bara 1 km från där vi bodde när vi var här 2009. Det gör det hela lite lättare, i alla fall i teorin.

Ska strax skypea med mamma och pappa!
Återkommer imorgon :)

Kram,
Elise